Flytt

Min blogg har flyttat hit.

gahhahahahahahgah

Hur kan man vara så himla ung, och snygg och välklädd och vara pissfull och göra bort sig som fan men ändå på nåt sätt aldrig råka illa ut, alltid landa på benen, alltid vara skön och ironisk. Kär. Helvete.

november rain

the clouds aren't crying
they look down on me
who would wait a million years for your return
turn turn turn


Nu: kyckling.

Bloggföljetong 3

Det finns en massa människor med planer. Som ska plugga först, och sen jobba och sen dö. Och såna som ska bli rockstjärnor, sen bli knarkare och sen dö. Sen finns det såna som har massa vackra planer, men får cancer eller aids och dör. Eller så blir någon de trodde sig älska svartsjuk och bestämmer sig för att krossa de vackra planerna.

Hur ska man någonsin våga leva med allt det här i åtanke? Det är vad hon står och funderar på, i baren på en av stadens otaliga dansställen. Hennes två kompisar som tjatade på henne att följa med blev för fulla och åkte hem men hon känner sig inte särskilt full, bara sådär sådär full så att hon blir frånvarande och mycket fokuserad på vad hon tänker. Hon är inte ens sminkad och henne hår är kort och konstigt, varför kan hon aldrig låta det satans håret växa ut?

En kille tappar sitt ölglass på dansgolvet.
Alla stannar upp i en sekund, tittar på honom och fortsätter sedan att dansa. Han är för full för att skämmas. Han är en sån där popbandskille , en sån som går ut på ett dansställe med sitt misslyckade och missförstådda popband, står i ett hörn och ignorerar alla utom sina popbandskompisar, medan de dricker för många öl. När de blivit tillräckligt fulla släpper hämningarna och de vågar sig ut på dansgolvet där de står och skriker med i samma gamla låtar, samma låtar som de skrek med iförra helgen. Samma låtar som popbandskillar har skrikit med i sedan urminnestider.
Sen går de hem till sina popbandsflickvänner som väntar uppe, uttråkade och söta. Det är fruktansvärt.

Där tar hennes fantasi slut, eller så vill hon inte tänka mer på popbandskillarna.
Hon beställer en drink som hon inte vet vad den innehåller, men som hon känner igen namnet på, tittar på den snygga feminina killen som dansar, som har dansat oavbrutet hela kvällen.
Hennes blick fastnar vid honom och hans koncentrerade ögon. Deras blickar möts i ett par sekunder och han ler och hon ska precis le tillbaka när det dyker upp en annan kille bakom honom och lägger armarna runt hans midja.
Såklart, tänker hon, lämnar sin drink i baren och går ut för att röka. När hon tänder cigaretten slås hon av det underliga i att röka, det underliga i att inhalera gift genom att suga på ihoprullat papper.
Hon röker och ler åt att hon inte har några vackra planer, hon ler åt att hon bara suger på en bit ihoprullat papper.

va?

Religion handlar väl för fan inte om att skaka någons hand eller inte?

Bloggföljetong , 2

Gamla fotografier gör henne vek, orkeslös och gråtmild. Dressed for the occation i kritstrecksrandig skjorta och med datorn på magen ligger hon stilla i soffan. Ibland vill hon bara vara någon helt annanstans, blicken är vänd så långt bort att människor omkring tror att hon skämtar. Spelar efterbliven. På skoj.

Nya fotografier säger henne ingenting. Än. Hur elakt är det inte att saker och ting inte får sin mening, förrän minnet har höljt de i sin sentimentala dimma . Hur elakt är det inte att först då förstår man, hur vackert det var. Att det gröna gräset som sticktes och den varma, kladdiga solen mot huden egentligen smekte med varsam hand. Ville väl. Kunde ha blivit någonting stort.

Look into my eye, dear
Eye of the tiger

Beth

Det kunde vara skönt. Likt en sedan länge bortglömd dröm.