En sorgsen död man pratar till mig när jag sover.
Han pratar med dov röst. Om bristen på empati i världen.
Om tystnaden av tusentals kvinnor och män som pratar. Skriker.
Och ursinnigt klöser varandras armar. Och somnar.
Han antar de försöker. Antar han antar de föddes utan skuld till någon.
Eller något. Utan en aning om det som komma skulle.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar